Ni kan nu sätta på musiken!

Sarah´s perspektive

-I hate you, and I will never see you again. sa jag och sprang snabbt där ifrån, gråtandes. Han hade varit otrogen mot mig. Det borde fy f*n vara förbjudet. Jag trode han älskade mig.

Han hade varit det bästa som någonsin hänt mig.

Men nu var han bara en person jag önskat att jag alldrig hade träffat.

Jag sprang igenom parken och ut på gatorna igen. Tills jag kom fram till mitt hus. Jag gick upp ppfarten och fram till dörren.

Jag öppnade dörren och sparkade av mig mina skor och kastade jackan på golvet.

-Darling, whait. sa pappa och sprang efter mig.

Jag la mig på sängen och grät.

-What happened, honey? sa han och satte sig på sängen.

-H..ar.r...y. Stammade jag fram, med gråten i halsen.

-What has he done now? sa pappa och tog min han.

-He cheated. sa jag och började att stormgråta.

Han böjde sig ner och kramade mig hårt.

Min mobil lös upp och jag såg att jag fått ett sms. Jag tog mobilen och såg sedan att det stod " Honey" det var alltså ifrån Harry. Jag kastade ifrån mig mobilen på sängen. Och bara grät och grät å grät. Sedan så sommnade jag.

Du kan nu stänga av musiken!

NÄSTA DAG

Tillslut hade nog pappa gått och bäddat ner mig i sängen för jag vaknade nästa morgon och jag hade på mig mina kläder.

Det var igentligen bara torsdag idag, men pappa hade igår sakt att jag inte behövde gå till skolan om jag inte ville. Och jag hade bestämt att jag ville stanna hemma.

Min mobil lös upp och det kom ut en signal, som menade att det var någon som ringde.

Det stod "Tracy" på den. Tracy var min bästa vän här. Jag tog tag i mobilen och drog fingret över skärmen och sa sedan.

-Hallo?

-Where are you?

-Home, sa jag snabbt.

-Way are you not in school?

-A long history.

-But is it okay, if I come to your house after school?

-Yes, it´s okay.

-Good but I must go to tion size now, bye.

-Ok, bye. sa jag och la sedan på.

När skolan är slut

Tracy hede kommit hem till mig nu, och jag hade berättat hela "Harry" historian för henne. Jag hade börjat gråta flera gånger när jag berättade.

-I so so sorry for that. sa hon.

-You will not be sorry.

-Yet he was not worthy of you.

-Thanks.

-No problem.

Rästen av kvällen så hade hon hjälpt mig att byta mobil nummer tatt bort mitt Facebook och Twitter konto. Så att han inte skulle kunna få tag på mig på något sätt. Men det var ett litet problem. Han visste vart jag bodde.

Jag visste att mamma hade frågat mig för unigefär en vecka sedan, ifall jag ville flytta till henne i London. Men då hade jag bestämmt sakta NEJ!

För då hade jag haft en underbar pojkvän. Men den tiden var över. Det hade gält i ett år och cika tre månad.

Men nu hade jag bestämmt mig. Jag skulle ringa mamma och säga att jag ångrat mig. Att jag ville flytta till henne i London. Jag hade nu bestämmt mig. Jag ville flytta till London med bara mamma. Bara jag och hon.

Jag hade nu ringt mamma och hon hade sakt att det var ok. Jag skrek ett klädejtjut och pappa kom inspringandes in på mitt rum. Han frågade om han skulle ringa anbuland, men jag sa bara att jag skulle flytta till London imorgon eftermiddag. Skrikde jag. Jag skrek nog ganska så högt för grannen kom och ringde på.

Och frågade vad som hänt.

Jag sa bara att jag skulle flytta till London imorgon eftermiddag. Hon kramade om mig och sa lycka till. Sedan gick hon hem till sig igen. Jag visste att pappa tyckte det var ok att jag skulle flytta. För han hade innan sakt att det var det, och var beredd om jag skulle ångra mig. Han var nu ännu mera säker att jag skulle flytta nu med Harry också.

Det var alltså klart nu. Jag skulle flytta till London. Till min kära lilla mamma. Planet var redan bokat och klart att åka imorgon. Jag skulle nu värkligen åka!

Jippie!

_________________________________________________________________________________

Så nu har ni första kapitlet här. Jag hoppas ni gillade det och vill fortsätta att läsa. Nästa kapitel kommer nog upp imorgon tror jag men är inte säker. Men om det är någon som läster kan ni snälla skriva en kommentar och säga vad ni tycker.

Kram: Lilla mig

Sarah´s Perspektive

RIIIIING

Äntligen så var sklodagn slut för dag. Jag och Eleanor (Min Bästa Vän) skulle ta en lite shoppingtur i stan idag. Jag och Eleanor försökte smita ut ur klassrummet för att inte bli sedda av det (coola gänget). Egentligen så var dom coola för att dom hade dom snyggaste kläderna, dyraste sakerna och sådant. Men dom var ändå inte rika.

Jag hade inte sakt det till någon förutom Eleanor att jag egentligen var rik. Min mamma var chef för ett design företag. Och pappa, ja, han bodde kvar i Holmes Chapel i Cheshire.

Mina föräldrar skilde sig när jag var fyra år. Mamma flyttade hit till LOndon och pappa bodde kvar där jag egentligen föddes. Jag brukade innan komma hit till mamma på helgerna eller lov för att få träffa henne. Men för cirka tre år sedan så flyttade jag hit, för min mamma ville att jag skulle det. Och jag vill det stjälv förståss . Och jag hade sakt det till Eleanor att Harry i One Direction hade varit min pojkvän.  Men hon sa bara att jag nu killade honom för att han nu var känd. Men det var det inte. Jag älskade honom värkligen. Hon sa också att han inte nog kommer ihåg mig. Någon gång när hon hade sagt detta blev jag värkligen ledsen. Jag hade en gång stjält ut henne. Men som tur förlät hon mig.

Jag hadde bara varit hoss min pappa sju gånger efter jag flyttade till London. Som jag stjälv tyckte var synd var att jag inte stött på Harry när jag var där. Han var säkert någon annan stans. För när jag hade fått en ny mobil så hade jag även fått et nytt nummer. Så då hittade jag alldrig Harrys nummer igen. Men jag visste att han nu bodde här i London också. Så vi kanske stöter på varandra, någon gång. Det kan man iallafall hoppas på. Om han äns mins mig längre. Han är ju världskänd och jag, är inte äns känd på min skola. Vissa vet inte ens om att jag existerar. Men dom flästa vet det för jag och Eleanor blir retade och mobbade. Men jag och pappa hade också varit på semester tillsammans en gång i Grekland. Och han hade kommit hit och hälsat på ibland. Men aja. Tillbaka till nutiden igen.

Jag och Eleanor försökte alltid att akta oss från dom. Dom retade oss för hur vi såg ut vad vi hade på oss. Dom retade oss för allting. Innan jag kom till denna skolan var Eleanor redan retad. Och dom gör det alltid med alla nya också. Och jag var en av dom. Det var därför jag blev vän med Eleanor. På något sätt så var det faktist bra.

Vi blev bästa vänner.

Men som otur skulle jag stjälvklart backa in i en utav killarna i det så kallade "Gänget".

-What are you doing? sa han argt. Han höjde sin arm och skulle precis slå till mig, när Eleanor drog undan mig.

-Thangs.

-No preblem, but we'll go to town now? sa hon när vi kommit ut ur skolan.

-Yee, I think so, but I will go home first. I'll just change clothes. sa jag.

_________________________________________________________________________________

Så nu har vi prologen till "Stole My Heart". Jag hoppas att ni gillar den. Första kapitlet kommer snart.

Kram Lilla mig