-Oh, I´m so so sorry for that, sa han sedan.

-It´s not your fault Niall, sa jag och släppte hans kram.

Vi pratade inte mera om det och det gick mot kvällen. Vi skulle nu ut på senen och få reda på om vi gått vidare. Våran andra låt vi uppträde med gick också bra med, men dom tyckte ändå att den första var allra bäst. Som tur också kom vi vidare

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sarah´s perspektive, 3 år senare i London

Jag vaknade utav att jag grät, jag grät över Harry. Jag hade gort det den senaste månaden. Varför gorde ja slut? Jag älskade honom värkligen! Men undra om Harry had gått vidare en? Jag vet att han tex hade varit ihop med Taylor Swift. Vem väljer mig före henne? Fast dom hade  ju gort slut.

Ja, jag vet inte.

Men en sak visste jag. Jag hade ångrat mig varenda sekund sedan jag gorde slut med honom.

Jag hade inte ens varit tillsammans med någon sedan dess. Harry var den första och senaste jag var tillsammamns med. Jag ville inte ha någon annan.

Jag önskade bara att jag kunde komma över honom någon gång. Jag hade försökt.

Men det kunde jag inte. Det kändes som att någon hade gort hål i mitt hjärta. Jag hade gått hem från skolan några gånger för att jag saknade honom så mycket. Jag hade alltså gråtit så mycket så jag inte klarde vara kvar i skolan. 

Jag var en gång hemma i en vecka från skolan för att jag saknade honom så mycket.

Jag visste inte vad jag skulle ta vägen.

Det blev inte bättere utav att jag grät heller. Men jag kunde inte hålla innom tårarna.

Jag grät flera gånger om dagen. Men det ända jag kunde göra var att komma över honnom. Jag hade gort min livs största misstag. Jag hade ångrat mig varge sekund dom senaste 3 åren. Varför gorde jag slut?

Jag vände blicken mot min klocka på natthysbordet (stav). 09:34. Jag tängte att det inte var någon ide att sommna om, så jag satte mig sakna upp i sängen. Och ställde mig tillslut upp. Jag ville bara få mig på andra tankar. Jag gick ner för den långa trappan och styrde stegen mot köket där mamma redan satt och åt.

-Good morning sweetheart, sa hon när hon fick syn på mig.

-Good morning, sa jag snabbt.

-It´s something worg?

-No... han jag bara att säga innan jag brast ut i gråt.

-Ohh, it is Harry again?

Jag nickade som svar, och mamma ställde sig upp och var nu påväg att krama mig.

-Darling, don´t thing about it, go and shopp with Eleanor today insted for craying.
-Okay, sa jag och snyfftade till.

Jag satte mig vid en stol och plockade till mig lite att äta. När jag väl ätit upp så gick jag med släpandes steg bort till trappan. Jag gick sakta upp och styrde sedan mina steg till mitt rum.

Jag satte igång min dator som fanns på skrivbordet, och loggade in på twitter. Jag hade nyligen skaffat det. Cirka 2 månader sedan. Jag skrev en snabb tweet:

@Sarah_Walldin: I miss you babe, :´(

Jag stängde av datorn, och letade fram ett par passande kläder till idag. Det blev ett vit pösigt linne och ett par svarta shorts till. Jag gick nu in till mitt egna badrum och tog fram min sminkväska. Den var svart med någon guldig text på. Ja tog upp min mascara och drog några gånger med den innan jag stoppade ner den igen. Jag var ingen persorn som brukade ha så mycket smink. Jag hade oftast väldigt lite smink på mig. Jag gick ut ur badrummet och int till mitt rum igen.

Jag gick bort till min säng och tog upp mobilen, letade upp Elenor och ringde henne.

-Hi, sa en trött och nyvaken röst.

-Oh, sorry did I wake you up, sa jag. 

-Yee, what is the time? sa hon och jäspade.

-Let me see, wow 12.

-Okay, but what do you want?

-I will just ask you if you will shopping with me today?

-I´m on, sa hon.

-Good, I´m coming to you now.

-But...

-No, I coming now.  sa jag med bestämd röst. Sedan la jag på så att hon inte skulle tvinga mig att komma senare.   

Jag gick nu in på twitter på mobilen och skulle skriva en snab tweet igen. Då märkte jag att några hade frågat,  vem det var jag saknade. Men jag ville inte svar på det. Så jag skrev bara en ny och snabb tweet.

@Sarah_Walldin: Shopping time thit @Eleanor_Laydin.:)

Sedan la jag ner mobilen i en svart handväska och nycklarna. Och stjälvklart perngar. Jag hade fått en femhundralapp utav mamma innan. Så allt var nu klart.

Jag gick ner till hallen och satte på mig mina vita converes. Det var faktist dom jag hade när jag gorde slut med Harry. Men vi hade tvättat dom och fixat dom fina och vita igen. Dom såg faktist nya ut nästan.

Jag hade inte villat slänga dom, för det var nästan bara det och någon annan sak jag hade kvar som påmindes om Harry.

Jag hade tatt med mig en tunn svart kofta också ifall det skulle bli lite kylit. Jag sa hejdå till min mamma och stack ut i värmen. et var lördamorgon eller ska man mera säga lördagmiddag, eller något i den stilen.

Som otur skulle stjälvklart det "coola gänget" stå utaför mitt hus.

Nu kommer dom fråga vad jag gör? Snälla se mig inte, se mig inte, se mig int....

-What are you doing here? stjälvklart också.

Ska ja säga att jag bort här eller inte. Jag gör nog det! Eller nej! Jo, nej, jo, nej. Jo jag bor här ska jag säga, det ska jag nu.

-Hello, can you answere my question, sa en utav killarna som jag tror hette Erik.

-Emm, this is my home, sa jag tyst.

-What, skrek tjejerna ut.

-Yee, it is, sa jag ännu tystare än innan.

-Why should we believe you? Soon you say for sure that you have been with Harry Styles! sa Rebecka en utav dom värsta mobbarna av tjejerna.

Jag kände att det började bränna innanför ögonlocken, när hon sa Harry Styles. Hon hande faktist rätt med att vi hade varit tillsammamns. Men hon skulle ändå alldrig tror mig.

Jag årkade inte längre nu. Jag hade stått ut med detta i cirka 3 år nu. Jag klarade inte av det längre.

-I've actually been together with Harry, I made the final because he was with in One Direction and never had time for me anymore. And for that I would move to London next day. I wish I never moved because then I had for damn escaped you, and if so, maybe still had contact with Harry. skrek jag med tårar forsade nerför mina kinder, och sprang allt vad jag kunde hem till Eleanor. Jag ville inte se eller höra vad dom skulle göra eller säga. Jag ville bara bort härifrån, nu.

När jag kom hem till Eleanor så knackade jag snabbt på. Det var hennes storebrorsa Isac som öppnade.

-Hi, sa han.

-Hi, sa jag tillbaks. Jag kollade ner i marken när jag sa det. För jag ville inte att han skulle stt jag gråtit. Jag kollade snabbt upp som jag inte skulle ha gort. Men som i otur skulle han se det också.

-What has hapend? sa han lite oroligt.

-Nothing, sa jag snabbt.

-Yee, soure. But you can told me. sa han.

-Okay, sa jag och började att prata.

-I told them that I had been with Harry Syles, but they did not believe me. And then they wondered why I came out of the house, then my house. They did not know I lived where I live. They do not know that my mom is rich. And said it would be impossible to one of those ugly persorn that I could live in such a nice house. And so they started to bully me. sa jag snabbt och andades tungt ut när jag var klar.

-Whait? have you been togever with Harry Styles from One Direction?

-Yee, sa jag och började att gråta.

-Whay are you crying now?

-I did break up with him. And have regretted it for the past three years. Or rather slowly because I have regretted there every second since I broke up. And have not seen or heard something from him since. sa jag nu ännu snabbare än när jag pratat innan.

-Ok, and I think I should go now. And Eleanor are sleeaping up there.

-Thangs, I guess. sa jag med fortfarande gråten i halsen.

Jag tog av mig mina skor och började gå upp för trappan till Eleanors rum. Jag öppnade försiktigt dörren och såg en sovande Elenor i sängen. Jag smög fram till hennes skrivbord och började rota i hennes lådor. Jag visste att hon brukade ha en burk här någon stans. Jag hittade den, och smög nu sakta ut ur hennes rum. Och sedan in till badrummet. Fyllde burken med isklatt vatten, och smög tillbaka till hennes rum.

Jag kom då på att jag nog borde tvätta bort min mascara, som kletats runt mina ögon, för att jag hade gråtit innan. Så jag smög ni tillbaka till badrummet, och tvätta mitt ansikte och fiskade upp min mascara som jag alltid brukade ha i min ficka brevid mobilen i nödfall. Drog med den några gånger och gick tillbaka till henes rum.

Jag stoppade ner fingeret i burken med iskallt vatten. Och kollade ifall det fortfarand var kallt. Det var det deffenitift. (stav). Jag tog med burken till henns säng, och hällde vattnet över henne.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är så ledsen att jag inte la upp kapitlet i måndags tror jag det var. Jag hade skrivit klart kapitlet och allt, men jag var tvunngen att gå lägga mig tidigt den kvällen. För jag skulle till Danmark tidigt dan efter. Ta färjan eller hur man satavar till det över till Danmark.

Och sedan åka cirka tre timmar till med bilen till Lalandia. Så jag har inte haft tillgång till en dator då.

Men aja nu har ni kapitel tv här. Ska börja på nästa kapitel direkt.

Kram: Lilla mig

 Får ej upp låten`!

Ni kan nu sätta på musiken, ha på den hela tiden du läser!

I´m sorry Harry, but I don´t think this is gonna work. sa jag, och kollade bara ner på mina vita som nu kanske var lite brunaktga converes. Jag ville inte se hans reakstion.

-Ehh, D.d...do you b.break up with m.me? sa han med gråten i halsen och nästan så tyst så att jag inte kunde höra.

Mest i hela världen ville jag inte det,  men han hade nästan alldrig tid med mig längre. Han var med i ett band nu. Det var inte som förr. Jag hörde att han snyftade till lite. Jag kollade upp i hans ögon och sa:

-I´m sorry but I don´t, I don´t think this gonna work out Harry, I´m sorry, sa jag nu med gråten i halsen, jag med.  Mest i hela världen ville jag inte släppa taget om honom. Men jag kunde inte leva såhär längre.

Jag gick några steg närmare honom och kramade om honom hårt och länge. Jag skulle precis sluta krama honom då han hållde fast mig ett tag till. Vi hade varit ihop sedans vi var 14. Men nu var vi 16. Vi var bara först bästa vänner, men vi båda hade haft känslor för varandra. Så ja vi blev tillsammans. Det hade varit två underbara år med honom. Men det var nu över. Jag hoppades bara att det inte skulle förstöra våran vänskap.

Han släppte nu sakta taget om mig. Jag kollade in i hans röda ögon med fyllt av tårar. Innan jag sakta började gå bortåt. Jag hade kommit cirka 20 meter och stannade upp. Jag kollade bakåt och såg att Harry fortfarande stod och kollade på mig.

Var jag tvungen att göra det nu? Precis innan han skulle ut på senen med rästen av grabbarna. Jag kanske hade förstört dom chans att bli berömda. Men jag kände att jag var tvungen att göra det nu.

Jag skulle flytta till min mamma i London imorgon, och ville inte göra slut över telefon.

Medans jag sakta gick ut ur studion så kände jag att jag inte kunde hålla inne det längre. Jag brast ut i gråt.

Jag försökte att lugna ner mig men kunde inte. Vad hade jag gort.

Men det var det bästa jag kunde göra. Han hade ändå nästan alldrig tid med mig.

Jag gorde det rätta. Men jag skulle ändå alldrig sluta älska honom. Jag älskade värkligen honom.

Pappa stod kvar ute med bilen och jag hoppade in. Satte mig i passaskerarsätet (stav) och pappa körde iväg.

Harry´s perspektive

Vi skulle nu ut på senen ch jag hade som tur var slutat gråta, men det kändes innaför. I hjärtat alltså. Louis kom fram till mig och gav mig min mikrofon. Vi gick ut på senen till våra plattser, och började att sjunga.

Uppträdandet var bra och jag tängte inte så mycket på Sarah längre. Men innerst inne kunde jag inte sluta tänka på henne. Dommarna tyckte det var riktigt bra och Simon sa att det var vårt bästa frammträdande hitills. Men så skulle stjälvklart dommaren Cheryl se att jag var ledsen för något. Så hon frågade:

-What´s wrong Harry?

-Emm, nothing, sa jag för jag ville inte säga till hela england att jag gort slut med min flickvän heller.

-Ok? sa hon innan. Louis gav mig en blick, som betydde unigefär, "vi pratar om vad det är sedan". Louis, i juryn började prata nu.

-Yee, that can I say? You gays doing it perfect. I thing you gonna win this.

Arenan man var i började skrika och jubla innan vi sedan gick av senen.

Efter en stund kom Louis och rästen av killarna fram till mig.

-Okay, that is the problem? sa Louis med en lungnade röst.

Jag kom och tänka på Sarah nu och kände att en tår ran nerför mitt öga.

-S.S..Sarah broke u.up with m.me today. sa jag tyst och började att gråta.

-That? sa alla sammtidigt.

Jag förstod att det var ett sådan What? som mer var är det sant, istället för vadå?.

Jag nickade sakta på huvudet för att dom ändå skulle få en mer säcket svar.

Niall gick fram till mig och kramade mig länge, typiskt Niall.

-Oh, I´m so so sorry for that, sa han sedan.

-It´s not your fault Niall, sa jag och släppte hans kram.

Vi pratade inte mera om det och det gick mot kvällen. Vi skulle nu ut på senen och få reda på om vi gått vidare. Våran andra låt vi uppträde med gick också bra med, men dom tyckte ändå att den första var allra bäst. Som tur också kom vi vidare.

Ni kan nu stänga av musiken!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så nu har ni allra första kapitlet. Eller det är igentligen inte första men aja. Jag tycker denna blev mycke bättre en den andra. Men ni vet ju inte vad jag har tängt att skriva om mer. Och i nästa kapitel kommer jag att hoppa fram tre år som i den förra novellen. Men Nu kanske ni inte hänger med, så det fins bara en sak att säga till och det är: Tack för ni sm läser.

Kram: Lilla Mig

Jag är inte så nöjd med min börja på novellen så jag hade tängt att skriva om den. Men har bara ändrat lite i prologen. Ifall ni vill läsa där också. Jag håller nu på med att göra kapitel 1 igen. Så den kommer nog upp imorgon.

Kram: Lilla mig

Tidigare I Novellen

Det var alltså klart nu. Jag skulle flytta till London. Till min kära lilla mamma. Planet var redan bokat och klart att åka imorgon. Jag skulle nu värkligen åka!

Jippie!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tracy´s perspektive

När jag kom till skolan idag så kändes det som om jag var övergiven, på något sätt. Det kan ha vart för att Sarah inte var i skolan idag heller. Och skulle alldrig komma hit igen.

Jag gick fram till mtit skåp och tog ut mina böcker, som jag skulle ha till min lekstion.

Vi hade Svenska som är ett av mina favvo ämnen. Tiden gick snabbt och lekstionen var nu slut.

Som vanligt gick jag till mitt skåp för att lämna och hämta mina nya böcker. Senare på rasten så kom Harry fram till mig ochfrågade

-Where are Sarah?

-Why do you care?

-Because I've tried everything,call,triedto write to her on Facebook and Twitter but she does not have deletedt heir account. I went home to her yesterday too but no one opened. sa han och kollade sedan ner på sina fötter.

-Do you want to know why? You cheated on her.Andt hanks to you, she'll move to London,today.Thank you so much!!! jag kände att mina ögon började att vattnas så mer jag sa.

-She moves because she does not want to bump into you, or even hear your name again. Just dropit, ok?

Harry´s perspektive

När jag hörde att hon skulle flytta, tack vare mig så kände jag att det högg till i mitt hjärta. Allt var mitt fel. Jag älskade värkligen henne, när jag menar älskar så menade jag värkligen det.

Hon hade förändrat hela mitt liv. Jag hade till och med gort en sak jag alldrig skulle våga annars.

Jag hade kysst henne på läpparna inför min mamma, och hennes pappa och mamma. Jag skulle bara gort det med någon jag värkligen älskar.

Men nu är det över. Det hade varit det bästa året och tre månaderna i hela mitt liv. Allt var bara över nu. Jag kände att det började brännas innanför ögonlocken.

Det var faktist rätt åt mig tängte jag. Jag hade kysst Rebecka, från Franskan på munnen.

Jag hade i hela mitt liva gillat Rebecka. Men när jag började vara med Sarah, så var alla mina känslor för Rebecka borta. Jag gillad henne inte längre.

Men i förrgår vet jag inte vad som hände. Jag fick liksom en kick, och jag ringde Rebecka och bad hon komma över till mig. Och stjälvklart skulle Sarah då komma och se allt.

När hon sedan gick, så förstod jag vad jag hade gort. Jag skrek värkligen på Rebecka, och frågade vad hon hade gort. Men jag visste ändå att det inte var hennes fel. Jag hade bara lust att skylla det på den närmaste och bästa.

Allt var mitt fel. Kommer jag någonsin träffa henne igen?

Sarah´s perspektive

Jag hade packat klart och var nu påväg till flygplatsen. Jag skulle möta Tracy där så att hon kunde säga hejdå. Vi kom in i flygplatsen och jag möttes av ett ledset ansikte. Tracy.

-I will miss you so very much! sa hon och kramede mig hårt.

-I to, Trac. sa jag och släppte kramen.

Jag gick nu bort till pappa och kramade om honom också. Vi sa hejdå och jag gick med min resväska till inchekningen. Jag gick vidare tills jag kom fram till metalldetektorna. Jag kom igenom utan problem. Så var det bara att fortsätta att gå.

Cirka 30 minuter senare

Jag var nu påväg på flyget. Mamma hade beställt fönsterplatts som jag gärna inte sa nej till. DEt var rad 5 platts 27. Jag satt också precis framför vingen som jag tyckte var skönt. För då kunde man se ut bra.

Jag satt jämte en kille i min ålder tror jag som var faktist ganska så söt. Kanske man kan få tag på hans nummer? Eller vad är det jag säger, jag ska inte ha någon ny kille nu. Inte precis när jag har gort slut med Harry. Vi satt och pratade under nästa hela resan. Jag fick reda på att han skulle flytta till London som jag. Fast till sin pappa då. Och jag fick ans nummer. Jippie.

Framme på flygplatsen

Jag hade hittat min väska och satt nu på en bänk vid parkeringen och väntade på mamma. Men detvar inget nytt precis! Men fem minuter senare så kom hon äntligen. Hon hjälpte mig in med väskan och jag satte mig i framsätet. Det tog cirka 25 minuter innan vi var framme hemma.

Derekt när jag kom ut så skymtatde jag en pool på baksidan.

-Have you bought a pool?

-Emm, yes. You are going to stay here now when you could just as well do it well.

-Aaa, thangs mum. sa jag och gick fram och kramade om henne.

Jag gick in och såg att det var mycket mera modernt än hoss pappa. Men han var inte riktigt rik som mamma var. Men jag älskade honom ändå.

Det var nu såhär jag skulle leva framöver. Rik, mamma, nya vänner, pool och ja, massor av andra saker. Dethär var nu mitt liv. Det bästa av allt var, ingen HARRY!!! Thjohoooo!!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så nu har ni kapitel 2 här. Hon har anländatt i London nu också. Vad tror ni kommer att hända nu? Skriv en kommentar så att jag vet att någon läster tack. Jag är ledsen att det hoppar mycket men i nästa kapitel ska jag hoppa tre och ett halft år  frmtiden och det ska föreställa år 2013. Så egentligen var detta bara en tillbakablick.

Och det jag skrev om i prologen kommer hända i nästa kapitel eller kapitel 4 eller 5. Hoppas ni änå gillar den hitils.

Kram: Lilla mig

Ni kan nu sätta på musiken!

Sarah´s perspektive

-I hate you, and I will never see you again. sa jag och sprang snabbt där ifrån, gråtandes. Han hade varit otrogen mot mig. Det borde fy f*n vara förbjudet. Jag trode han älskade mig.

Han hade varit det bästa som någonsin hänt mig.

Men nu var han bara en person jag önskat att jag alldrig hade träffat.

Jag sprang igenom parken och ut på gatorna igen. Tills jag kom fram till mitt hus. Jag gick upp ppfarten och fram till dörren.

Jag öppnade dörren och sparkade av mig mina skor och kastade jackan på golvet.

-Darling, whait. sa pappa och sprang efter mig.

Jag la mig på sängen och grät.

-What happened, honey? sa han och satte sig på sängen.

-H..ar.r...y. Stammade jag fram, med gråten i halsen.

-What has he done now? sa pappa och tog min han.

-He cheated. sa jag och började att stormgråta.

Han böjde sig ner och kramade mig hårt.

Min mobil lös upp och jag såg att jag fått ett sms. Jag tog mobilen och såg sedan att det stod " Honey" det var alltså ifrån Harry. Jag kastade ifrån mig mobilen på sängen. Och bara grät och grät å grät. Sedan så sommnade jag.

Du kan nu stänga av musiken!

NÄSTA DAG

Tillslut hade nog pappa gått och bäddat ner mig i sängen för jag vaknade nästa morgon och jag hade på mig mina kläder.

Det var igentligen bara torsdag idag, men pappa hade igår sakt att jag inte behövde gå till skolan om jag inte ville. Och jag hade bestämt att jag ville stanna hemma.

Min mobil lös upp och det kom ut en signal, som menade att det var någon som ringde.

Det stod "Tracy" på den. Tracy var min bästa vän här. Jag tog tag i mobilen och drog fingret över skärmen och sa sedan.

-Hallo?

-Where are you?

-Home, sa jag snabbt.

-Way are you not in school?

-A long history.

-But is it okay, if I come to your house after school?

-Yes, it´s okay.

-Good but I must go to tion size now, bye.

-Ok, bye. sa jag och la sedan på.

När skolan är slut

Tracy hede kommit hem till mig nu, och jag hade berättat hela "Harry" historian för henne. Jag hade börjat gråta flera gånger när jag berättade.

-I so so sorry for that. sa hon.

-You will not be sorry.

-Yet he was not worthy of you.

-Thanks.

-No problem.

Rästen av kvällen så hade hon hjälpt mig att byta mobil nummer tatt bort mitt Facebook och Twitter konto. Så att han inte skulle kunna få tag på mig på något sätt. Men det var ett litet problem. Han visste vart jag bodde.

Jag visste att mamma hade frågat mig för unigefär en vecka sedan, ifall jag ville flytta till henne i London. Men då hade jag bestämmt sakta NEJ!

För då hade jag haft en underbar pojkvän. Men den tiden var över. Det hade gält i ett år och cika tre månad.

Men nu hade jag bestämmt mig. Jag skulle ringa mamma och säga att jag ångrat mig. Att jag ville flytta till henne i London. Jag hade nu bestämmt mig. Jag ville flytta till London med bara mamma. Bara jag och hon.

Jag hade nu ringt mamma och hon hade sakt att det var ok. Jag skrek ett klädejtjut och pappa kom inspringandes in på mitt rum. Han frågade om han skulle ringa anbuland, men jag sa bara att jag skulle flytta till London imorgon eftermiddag. Skrikde jag. Jag skrek nog ganska så högt för grannen kom och ringde på.

Och frågade vad som hänt.

Jag sa bara att jag skulle flytta till London imorgon eftermiddag. Hon kramade om mig och sa lycka till. Sedan gick hon hem till sig igen. Jag visste att pappa tyckte det var ok att jag skulle flytta. För han hade innan sakt att det var det, och var beredd om jag skulle ångra mig. Han var nu ännu mera säker att jag skulle flytta nu med Harry också.

Det var alltså klart nu. Jag skulle flytta till London. Till min kära lilla mamma. Planet var redan bokat och klart att åka imorgon. Jag skulle nu värkligen åka!

Jippie!

_________________________________________________________________________________

Så nu har ni första kapitlet här. Jag hoppas ni gillade det och vill fortsätta att läsa. Nästa kapitel kommer nog upp imorgon tror jag men är inte säker. Men om det är någon som läster kan ni snälla skriva en kommentar och säga vad ni tycker.

Kram: Lilla mig

Sarah´s Perspektive

RIIIIING

Äntligen så var sklodagn slut för dag. Jag och Eleanor (Min Bästa Vän) skulle ta en lite shoppingtur i stan idag. Jag och Eleanor försökte smita ut ur klassrummet för att inte bli sedda av det (coola gänget). Egentligen så var dom coola för att dom hade dom snyggaste kläderna, dyraste sakerna och sådant. Men dom var ändå inte rika.

Jag hade inte sakt det till någon förutom Eleanor att jag egentligen var rik. Min mamma var chef för ett design företag. Och pappa, ja, han bodde kvar i Holmes Chapel i Cheshire.

Mina föräldrar skilde sig när jag var fyra år. Mamma flyttade hit till LOndon och pappa bodde kvar där jag egentligen föddes. Jag brukade innan komma hit till mamma på helgerna eller lov för att få träffa henne. Men för cirka tre år sedan så flyttade jag hit, för min mamma ville att jag skulle det. Och jag vill det stjälv förståss . Och jag hade sakt det till Eleanor att Harry i One Direction hade varit min pojkvän.  Men hon sa bara att jag nu killade honom för att han nu var känd. Men det var det inte. Jag älskade honom värkligen. Hon sa också att han inte nog kommer ihåg mig. Någon gång när hon hade sagt detta blev jag värkligen ledsen. Jag hade en gång stjält ut henne. Men som tur förlät hon mig.

Jag hadde bara varit hoss min pappa sju gånger efter jag flyttade till London. Som jag stjälv tyckte var synd var att jag inte stött på Harry när jag var där. Han var säkert någon annan stans. För när jag hade fått en ny mobil så hade jag även fått et nytt nummer. Så då hittade jag alldrig Harrys nummer igen. Men jag visste att han nu bodde här i London också. Så vi kanske stöter på varandra, någon gång. Det kan man iallafall hoppas på. Om han äns mins mig längre. Han är ju världskänd och jag, är inte äns känd på min skola. Vissa vet inte ens om att jag existerar. Men dom flästa vet det för jag och Eleanor blir retade och mobbade. Men jag och pappa hade också varit på semester tillsammans en gång i Grekland. Och han hade kommit hit och hälsat på ibland. Men aja. Tillbaka till nutiden igen.

Jag och Eleanor försökte alltid att akta oss från dom. Dom retade oss för hur vi såg ut vad vi hade på oss. Dom retade oss för allting. Innan jag kom till denna skolan var Eleanor redan retad. Och dom gör det alltid med alla nya också. Och jag var en av dom. Det var därför jag blev vän med Eleanor. På något sätt så var det faktist bra.

Vi blev bästa vänner.

Men som otur skulle jag stjälvklart backa in i en utav killarna i det så kallade "Gänget".

-What are you doing? sa han argt. Han höjde sin arm och skulle precis slå till mig, när Eleanor drog undan mig.

-Thangs.

-No preblem, but we'll go to town now? sa hon när vi kommit ut ur skolan.

-Yee, I think so, but I will go home first. I'll just change clothes. sa jag.

_________________________________________________________________________________

Så nu har vi prologen till "Stole My Heart". Jag hoppas att ni gillar den. Första kapitlet kommer snart.

Kram Lilla mig